ALMA-pristagaren möter läsprojektet!
Den australienska författaren Sonya Hartnett tog emot 2008 års Litteraturpris till Astrid Lindgrens minne, ALMA- priset på skansen den 28 maj i år. Under den efterföljande Sverigeturnén landade hon i Vimmerby för att besöka Näs, tala på Astrid Lindgren- konferensen samt hålla ett framträdande för gymnasieelever som deltar i läsprojektet Läslust.

Aningen nervös inför att träffa den världsberömda författaren öppnar jag dörren till Vimmerby stadshotell. Jag ska ta emot och ledsaga henne med följe till stadshusets plenisal, där framträdandet ska ske. Ut ur dörren kommer en kortväxt person med frisyren och ansiktet jag lärt känna från SVT:s författarporträtt, vilket jag sett om och om igen. ”Miss Hartnett?” frågar jag. ”Yeeah” säger hon med karaktäristisk australienaccent.  Vi går över torget, mot stadshuset och småpratar och stämmer av hur mötet med eleverna ska gå till. Det kommer fram, via en av tjejerna från hennes förlag att ”det här är den punkt på programmet vi vet minst om!”. Ojdå.  Det jag hade fått reda på var att hon skulle hålla ett föredrag med bitar från hennes övriga framträdanden i Sverige. ” Ööh, jag har förberett en hel del frågor, men kanske inte för en timme, säger jag, med något ökad puls. ”Haha, svarar förlagsdamen, du kan bara släppa henne, hon är en väldigt bra talare!”. Jag och miss Hartnett kommer överrens om att hon ger mig en signal när hon börjar tappa fart, då kan jag börja med frågorna. Det är ju så att mötet mellan Hartnett och gymnasiet bestämdes väldigt sent, så eleverna har knappt hunnit läsa något. Bara någon har läst en hel bok, men alla har fått ett utskick med fakta och smakprov ur böckerna.

Hartnett börjar med att berätta om sin barndom. Hur hon var ett ganska ensamt barn, hon gillade att läsa och umgås med djur. ”Ungefär samma saker jag gör nu”, säger hon.  Berömmelsen kom tidigt då hon debuterade som 15-åring med ungdomsboken Trouble all the way (inte översatt till svenska). Den tidiga debuten är inget hon ser som något positivt, hon menar att hon blev uppmärksammad just för att hon var så ung. Hon har ägnat mycket av sitt liv och skrivande åt att bevisa att hon kan bättre än den första romanen. Sedan dess har det varit skrivande som gällt för henne, mestadels ungdomsböcker. På svenska finns hittills endast Jag är djävulen,(2006), (org. Devil Latch) samt Skuggan av den randiga vargen (2004), (org. Stripes of the sidestep wolf).

Fröken Hartnett viftar lite, nu är det dags för frågor. Jag ber henne beskriva sin karriär som läsare. ”Jag läste allt jag kom över som barn”. Det dröjde innan hon blev mer selektiv i sitt läsande.Vi kommer in på de vanligt förekommande religiösa bilderna och metaforerna i hennes texter. Hon svarar att hon växte upp i ett katolskt hem och gick i katolska skolor. Men det är mest historierna i sig som är intressant tycker hon och beskriver sig som ateist.

Mötet går mot sitt slut. Jag överlämnar presenterna från skolan: två signerade mangaalbum av gymnasieeleven Maja Falke samt en mekanisk flodhäst. Jag tyckte hon behövde en mekanisk flodhäst i sin leksakssamling.

Ett fantastiskt roligt och givande möte går mot sitt slut, men Hartnetts besök i Vimmerby är inte över. Hon besöker Näs, ALV och på eftermiddagen när Sonya Hartnett hållit avslutningstalet på Astrid Lindgren- konferensen, ett brandtal för barn- och ungdomskulturen, vet jublet inga gränser!

Jonas Forselius
Bibliotekarie, Vimmerby gymnasium